ylandekatter

- Jag hatar mig själv för att jag älskar dig -

Att jag inte kommit på det tidigare, insett var problemet ligger och insett vad jag egentligen vill...

Tack för att du frågade, annars hade jag aldrig hittat svaret.

Fast nu var det slutkelat, passade väl bra eftersom att hon trampade runt på datorn. (Vad är det med katter och att trampa på datorer och sova på tidningar? Inte kul! (fast ganska sött...))

Ibland känns det som om det är de där små sakerna som räddar en, den där låten, den där boken, den där bilden som egentligen bara föreställer oss, men som betyder så mycket mer.

Åt helvete med kärlek och vänskap - varför kan livet inte bara bli enkelt igen?

Känner mig oerhört vacker, risigt hår, mammas kofta och trasiga mjukisbyxor.

Men jag gillar bilden, no matter what.

Tråkigt att kameran lyckas ändra ljus i bilden trots att inställningarna är desamma och bilderna är tagna direkt efter varandra... På tal om kameror, mamma hittade morfars gamla värsting. Ska nog testa att sätta i en rulle och se hur det blir.

Helvete.

Fast jag ska inte glömma hur underbart det var, den där dagen då allt var bra.

fick också en nyårspresent av min farfars fru, de har slutat med julklappar säger de. Men ett julkort fick jag från farfar, "man vet ju aldrig hur länge gubben lever!" sa han.

Han säger mycket, både kloka och roliga saker, på det där gamla viset. Skämten som är bisarra men ack så roliga.

Din önskan, min lag. Eller min önska, min lag. Men, jag ska jobba, jobba, jobba! För jag ska lyckas. Så är det.

Imorgon är det näst sista dagen - dessutom är det tisdag vilket betyder lill-fredag vilket betyder lugn dag och säkerligen en hel del mys i skolan.

Har även gjort ischoklad och vit chokladtryffel - hoppas det smakar gott!

Grundämnena är de ämnen jag helst vill gå ut med MVG i, matte är nästan solklart, svenska vet jag i alla fall att jag har kapacitet till och engelskan ska in i skallen på mig, allt!

Sluta slarva och larva och göra bra och ta-da!

Äh. Nu ska jag återvända till lyckan och leva livet!

Nu ska jag lyssna på musik tills öronen sprängs och låtsas att livet är det bästa som någonsin hänt mig.

Jag skelar, jag har spruckna läppar. Jag är blek och har risigt hår.

Det jag inte vet är att jag är vacker och speciell, att jag är duktig och framgångsrik. Det har ingen sagt, nej nej.

Men vad gör det? Sanningar och lögner hör inte till samtiden, där finns bara jag och nu.

Jag måste egentligen göra tyska-arbete, men det är på tok omöjligt att hitta information och Sherlock Holmes. Så då gjorde jag lite so i stället och illustrerade första världskriget.

Igår på bilden låg inspirationen på noll under bildlektionen och logiken var obefintlig på matematiken. Tur att jag lyckades bli klar på engelskan och få ihop allt på kemin.

Idag gick det i alla fall bättre i skolan, jobbade på bra med Ryska revolutionen, fick inte så mycket gjort på elevensval, klippte mest ut bilder på Bill och målade - dessvärre enfärgat - på vår fina modell. Klassrådet spårade ur (som vanligt, alltså) och på spanskan upptäckte vår lärare en av alla våra busigheter... Ooops!

Känner att jag utvecklats genom åren inom fotograferandet - känns bra! Visserligen har jag mycket kvar att lära, jag misslyckas minst lika ofta som jag lyckas, men det går i alla fall framåt.

En utveckling som dessvärre går bakåt är den som innebär att göra läxor - och dessutom i tid - jag tänker "nu ska jag!" men det blir oftast inte mer än så. Tyvärr!

Personlig favorit: Bilden längst ner till höger, tycker den är mjuk, mysig och glädjande utan att vara mer än ett leende och ljus, inget fånigt krims-krams.