ylandekatter

Känner mig oerhört vacker, risigt hår, mammas kofta och trasiga mjukisbyxor.

Men jag gillar bilden, no matter what.

Tråkigt att kameran lyckas ändra ljus i bilden trots att inställningarna är desamma och bilderna är tagna direkt efter varandra... På tal om kameror, mamma hittade morfars gamla värsting. Ska nog testa att sätta i en rulle och se hur det blir.

Jag skelar, jag har spruckna läppar. Jag är blek och har risigt hår.

Det jag inte vet är att jag är vacker och speciell, att jag är duktig och framgångsrik. Det har ingen sagt, nej nej.

Men vad gör det? Sanningar och lögner hör inte till samtiden, där finns bara jag och nu.

Känner att jag utvecklats genom åren inom fotograferandet - känns bra! Visserligen har jag mycket kvar att lära, jag misslyckas minst lika ofta som jag lyckas, men det går i alla fall framåt.

En utveckling som dessvärre går bakåt är den som innebär att göra läxor - och dessutom i tid - jag tänker "nu ska jag!" men det blir oftast inte mer än så. Tyvärr!

Personlig favorit: Bilden längst ner till höger, tycker den är mjuk, mysig och glädjande utan att vara mer än ett leende och ljus, inget fånigt krims-krams.

Vatten, fjädrar och glitter är bra grejer, i alla fall i kombination med kamera, bakvänd optik och photoshop.

Jag diggar bilden skarpt, även om den i sig själv inte är - just det - skarp.

Man kan inte lyckas med allt, eller hur?

Nu ska jag frysa vidare och typ... Ja inte vet jag, men något mer och mindre depressivt ska jag i alla fall hitta på! Och nu kom jag på vad, jag ska välja ut bilder att skriva ut och kanske leta upp några budgetramar!

Insnöad kan man kalla det. Fast då talar man inte riktig sanning. Det går att öppna dörren (även om man inte vill), det går att ta sig ut på gården och vägen men sen vet man aldrig var man hamnar - nästa år kanske man vaknar upp i en åker och liknar någon form av sockerbeta (som om jag inte redan gör det?)

Igår pallrade jag mig i alla fall ut en stund för solen kikade fram och lyste upp tillvaron. I typ två minuter för sen frös jag sönder om mina fingrar och solen gick i moln så jag gick in. Uppe på rummet sken solen igen. True story.

Dagen har varit bra, känner mig piggast i världen typ! Fast det jobbiga är att jag blir väl pigg, flummig och ja. Lite sådär smått jobbig, men det är inte jag som lider, det är mina nära & kära. Muhaha!

Lat-eli-latmask!

Men det blev ett stilleben i alla fall (: