ylandekatter

Insnöad kan man kalla det. Fast då talar man inte riktig sanning. Det går att öppna dörren (även om man inte vill), det går att ta sig ut på gården och vägen men sen vet man aldrig var man hamnar - nästa år kanske man vaknar upp i en åker och liknar någon form av sockerbeta (som om jag inte redan gör det?)

Igår pallrade jag mig i alla fall ut en stund för solen kikade fram och lyste upp tillvaron. I typ två minuter för sen frös jag sönder om mina fingrar och solen gick i moln så jag gick in. Uppe på rummet sken solen igen. True story.